Valt inlägg:
Hej Pia,
Ibland tänker jag om LIvet.
Livet med möjligheter, men också där sorgen och smärtan finner sin boning.
Livet som en vandring mot målet som en dag ska träda fram ur sin dimma och då en förklaring ges till allt.
Livet som jollrar som det lilla barnet, som gråter och sörjer den första kärleken, som hör det första barnets skrik, som ser den gamlas rynkor, som kallt sveper över en gravplats med vissna blommor…
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?