Valt inlägg:
Ja, och då märker man vad som hela tiden är, och att det varandet är som det är, varken suverän eller helt åt pipan, och kan vila lite i det.
Gradvis släpper nog identifikationen med dessa röster, och övergår i känslan av detta varande som alltid är, för det är ju alltid skönare att vara den man är, kanske lite ledsam och kär, lite enklare här, sisådär...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?