Valt inlägg:
Fort/ Vi var kanske 20st.. Bekanta som obekanta. Varav säkert över hälften hade mobilerna påslagna. Det var en jädrans massa ringande och lika många olika "truddelutter" som mobiler. "Ursäkta ska bara.." Till slut var jag bara tvungen att gapskratta åt det i mitt tycke komiska i situationen. Vi var där för att umgås med varandra, trodde jag. Ensamhet var det jag kände. Anna-lena "Den största ensamheten- att inte finnas i någons tankar." S. Johansson
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?