Valt inlägg:
Jag vill dock framhålla att jag inte var ensam, jag hade ett gott nätverk runt om mig, jag hade arbete och jag var 27 år. Trots allt stod jag på en stadig grund då när det stormade runt omkring. Min dotter vet inget om detta, men jag ser alltid på henne med en oändlig kärlek. Jag tänker på ibland att det var fråga om någon minut, så hade hon inte existerat idag. Sköterskorna fick koppla ur droppslangen med sockerlösning, hade bedövningen kopplats, hade allt varit försent, även om jag ångrat mig.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?