Valt inlägg:
Justin: För mig känns det inte märkligt .Det är andra som blir fundersamma.
När jag återkom till Sveige o var gravis igen satt jag ute på mitt ödetorp i skogen med en fotogenlampa o urnan knät. Jag småpratade med min döda dotter hela tiden. Jag tor inte alls på ett liv efter detta men hade väl ett behov av att sortera upp mitt inre kaos inför den som skulle komma? Så föddes en son o urnan fick ställas undaa: De levande behöver oss alltid mera än de döda.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?