Valt inlägg:
Jag fotograferar på dagis och skolor. I yrket ingår ju också att träffa sjuka barn. Med cancer, autism, svårt missbildade osv. Jag lovar, hos alla jag träffar kan jag se en livsgnista i ögonen. Ju yngre, ju närmare till skratt,och gråt på dagis. Det är när vi av någon orsak kommit in i fel tankebanor vi går ner oss. Vägen ur är att börja glädjas åt det lilla, se till det man har. Allt detta enligt min erfarenhet, jag är inge psykolog men en tänkande medmänniska.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?