Valt inlägg:
3/3 Jag går längre ut på grenen och visst känner jag rädslan, men i samma ögonblick ser jag – solen, ett lekande barn, och hör vinden som sjunger…
När jag når trädkronan kan jag titta ner på mitt liv och pusta ut med orden: Vilken klättring!
Och tillägga: Nu är jag nöjd och kan sluta mina ögon.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?