Valt inlägg:
Om man lyssnar och ser sig omkring så finns det en djup förtvivlan hos människor av idag. Man är inte bara rastlös utan rotlös. Ensam trots att "hela världen ligger framför ens fötter". Och vad har en människa för värde? Och djuret? Kan vi dricka vattnet i morgon...? "
Jag vill inte vara optimist. Det är jag inte. Men under digerdöden antar jag fanns samma förtvivlan när in facto gäller.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?