Valt inlägg:
Man kan väl säga så här: Har man ett stark hat, eller i alla intensiv misstro mot sig själv, sina närmaste, sin egen kultur osv, och en lika stark förälskelse i "det främmande" som man hela tiden upplever som "spännande", "värdefullt", "berikande" osv, då är ju allt som det ska. Men frågan är ju hur många svenskar som verkligen har en sådan patologisk inställning till sig själv och det mer eller mindre främmande?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?