Valt inlägg:
Jaha, här sitter vi mitt i natten och kan inte annat. Att jag hoppar såhär, beror på att min usla mobil vägrar att ge mig mer än 6- 8 kommentarer. Jo, frågan om kärlek, eller snarare bristen på den, kan ju förstöra själslivet helt. Trots min brist har jag en stark tro på Gud och jag inbillar mig att det är den som håller mig vid liv. Att det finns åtminstone EN som accepterar mig som jag är, en som älskar mig som den jag är. Det får mig att bli ödmjuk och gråta. När allting annat brister .
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?