Valt inlägg:
När vi vuxna känner att livet inte är värt att leva, har vi oftast något som jag kallar "jävlar-anamma" i oss, som förändrar tanken och därmed känslan. Ett "j-a" som våra ungdomar ännu inte hunnit få med sig i livet. Vad skall dessa ungdomar kämpa för? Om de skall kämpa för en medmänskligare värld, är de tvugna att kämpa mot en materiell tillbakagång. Kan man det? Mvh. / oam.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?