Valt inlägg:
Vem i "musikbranchen", "nöjesbranchen" kan vårda en ung själ som tar sina första famlande steg idag? Billy Butt? Bert Karlsson? För Monica var musikformen ett konstnärsskap, en själens spegel, där tonerna aldrig lät sig fångas utan bar hela vägen till sista bänkraden. Det känns som en personlig förlust nu när vår "first jazzlady" reser till sista vilan. "Under vinrankan" får skänka tröst. VEM kan mer göra den rättvisa?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?