Valt inlägg:
Jag känner igen mig i din skildring. Det största problemet för mig är: vad ska man göra istället? Visst finns det andra saker som intresserar till en viss gräns men de flesta bör väll ändå akompanjeras eller avlösas av en viss berusning. Är det verkligen så fel att leva så? Jag är fundersam över det här snacket om självförnekelse också. Personlighet tycks mig vara nåt ganska relativt hur man än vänder och vrider på det.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?