Valt inlägg:
Bisarrt nog verkar det anses normalt att sorg och olycka fördjupar en person medan glädje fördummar. Det är synnerligen ologiskt och ledsamt, men man instämmer nästan när man tänker på det. "Meningen" blir närmast ibland att lida över saker som försvårar ens liv. Blir man lycklig finns det inget att slåss emot - ingen "mening." Eller är det verkligen så illa?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?