Valt inlägg:
Själv är jag en ogift och ansvarstagande flerbarnsfar som älskar att älska och har fått åtminstone den lyckan att växa upp i en sexuellt relativt fri tid då hängivenhet och sexuell vilja fick uppstå och levas ut varhelst detta skedde - allt visserligen under ett visst konservativt moraliserande fördömande, men ändå - lite får man stå ut med ;- Jag är inte särskilt svartsjuk av mej, men visst kan det kännas svårt då favoritälskarinnan föredrar en annan om än tillfälligt - plötsliga förälskelser går ju oftast över så det är bara att roa sej med någon annan så länge och om allt sker med öppna kort så existerar inget bedragande. Värre är det då med verkliga så kallade kärleksrellationer som ofta hos somliga skapar en panisk oro för att den högt älskade ska se något värdefullare i någon annan fast löften avgivits och allt legat klart ända till graven - eller kanske just därför? Det passar nog inte alla att berövas livets nyfikenhet och spänning under ögonen på en trogen hund. Lösningen för sexuellt aktiva som ändå önskar en viss kontinuitet i sina sexuella och sociala relationer är öppna icke könskvantifixerade pollyförhållanden där könssammansättningen inte följer några mönster eller normativa statuter utan bygger helt på attraktionen mellan de inblandade. Det viktigaste i alla former av relationer är fullständig öppenhet och en sann icke påtvingad eller påklistrad fasad av öppen människokärlek i kombination med tvåvägs njutningslust - både vilja ge och ta emot njutning är förutsättningen och är man en sådan sälle så brukar det enda problemet vara trofémänniskorna som dyker upp i alla skepnader när man minst anar, och oavsett kön har dessa en huvudsaklig böjelse framför andra vilken är att till varje pris äga en annan människa som även uppskattas av andra älskare/älskarinnor och vänner. Trofémänniskans tillfredsställelsen ligger i att ha det andra åtrår och det är här trohetslöftets vikt kommer in. Det är nämligen genom detta löfte som en - visserligen chimär, men ändå antagbar kontroll uppstår - så länge detta löfte kan hållas i helgd behövs ingen annan kontrollfunktion vilket i sin tur kan ge viss trygghet åt troféinnehavet - ringmärkning som yttre tecken på ingånget "ömsesidigt" ägarskap är den sociala signal som i enlighet med konventionen bör få eventuella intressenter att avstå från att visa sitt intresse. Man kan med fog fråga sej om detta system verkligen gagnar individen och samhället - särskilt då dess betydelse inte längre utövar något effektivt hinder mot utomäktenskapliga förbindelser eller utomäktenskapliga barn. För några år sedan avstod man i vården från att tala om ifall man efter blodprov upptäckte att ett barn omöjligen kunde ha det uppgivna biologiska föräldrarna på grund av att deras blodgrupper inte kunde ge den blodgrupp som barnet hade - jag vill minnas att det var ganska många barn vars fäder inte visste annat än att dom var pappa till barnet, men att verkligheten var en annan. Nu tror jag att dessa barn fick lika bra eller dålig kärlek av den pappan ändå oavsett om det var hans köttsliga barn eller att han bara trodde att det var det, men det visar på en del bestickande förhållanden i kärnfamiljssammanhang, nämligen då att om vi får göka fritt så kan det hända att en eller annan gökunge läggs i den ena mannens bo medan han själv är över och gökar till en liten avkomma i den andres. Och vad gör då detta om den viktigaste ingrediensen i livet "kärleken" får flöda fritt, då blir ju alla älskade och får ge kärlek...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?