Valt inlägg:
Isabellas ordvrängerier och döda metaforer berör en lika mycket som en kall, död fisk. Var är det äkta, var är livfullheten? Vari består hennes konsnärliga talang? Vad är det hon uttrycker så mästerligt? Intet och ingenting! En radda tillgjorda ordmassor som inte berör, som inte är angelägna och vars "skönhet" är beräknande och överlagd. Mitt råd: var inte rädd ge av dig själv och släpp fram ditt inre. Endast då kommer du att beröra!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?