Valt inlägg:
Vi är beroende av varandra; författaren av läsaren, polisen av brottslingen, mannen av kvinnan. Det är så vi fungerar kalla det instinkt, vi måste bli bekräftade i det vi är och gör. Vill man vara rent individuell får man stanna i livmodern. För om det inte finns någon som vet att jag lever, kan jag då påstå att jag är i livet, eller befinner jag mig inte lika gärna i en dröm?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?