Valt inlägg:
Dessutom behöver jag bara titta på kvällspressens löpsedlar för att inse att det inte är en mardröm, den feministiska mardrömen är högst verkligt. Jag lever ensam med mitt självhat, de sår jag fick som barn går för djupt för att läka. Ibland känner jag att jag lika gärna kunde ha varit död. Jag är bara en demon som hemsöker dess skapare, om ni blundar så kan ni ju hoppas på att jag försvinner.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?