Valt inlägg:
Och jag med min förkärlek för det karga, råa språket : tyckte meningen med helvete lyfte hela dikten. Det är ju precis så det känns ibland, något fladdrar skört och vackert förbi och man kastas in i eufori och upphöjdhet, för att i nästa millisekund ramla ner i vardagsjävlarimig - och vice versa, inte sant?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?