Valt inlägg:
Tack för att du tyckte. Funderar ibland på hur män tänker när något sådant händer. Vi är "urmodern" och känner barnet innuti oss. Ni står utanför på något sätt. Ändå bär ni på samma enorma sorg. Tror inte det är så lätt. Vi kvinnor pratar mer, medan ni kanske stänger in och försöker glömma. Vet inte..
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?