Valt inlägg:
Först så känner jag mig rörd o hedrad av dina snälla ord om mina texter. Du skriver mycket starkt när du beskriver sorgen efter ett barn. Den är svidande, molande stark o man får leva med den resten av livet. Ännu under varma augustidagar drömmer jag drömmen som jag beskrev i min första text här: "Den allra sista dagen."
det är märkligt: ännu minns jag varje sten o blomma på den korta vägen som jag sprang ner till bryggan där de drog upp henne: Det har etsat sig fast.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?