Valt inlägg:
Åsa, visst är det passionerat, men texter om åtrå är knepigt. Jag saknar en dimension, en underton. Kanske hennes tankar om rädslan att mista honom om det är en han, en känsla som kan bli så påtaglig när man är mitt uppe i nuet? Tvivlet, älskar vi varandra lika mycket? Här är det hon som vill ha, som ber om mer, men vad känner han? Är han ärlig? Varar allt för evigt?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?