Valt inlägg:
Under en period när jag gick i gymnasiet skruvade jag alltid sönder min pennvässare på vissa lektioner och använde den lilla kniven till att skära mig på ovansidan av händerna och armarna. De som reagerade frågade inte direkt varför utan tyckte bara jag var konstig. Efter ett tag upphörde det men än idag kan ärren få mig att känna hur det kändes då. Du är modig som vågar skriva om hur du mår, det vågade inte jag aldrig. Det vågar jag sällan ens nu, nästan tjugo år senare.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?