Valt inlägg:
Jag läste en gång en serie av Robert Crumb, där han beskriver sin
barndom. I serien är Crumb 10-12 år och bevittnar när en jämnårig
pojke jagar en flicka och drar henne i håret. Crumb, som har en god
uppfostran, försöker då läxa upp killen men både killen och tjejen
skäller då ut Crumb för att han inte fattat nånting och förstör
deras lek. Jag känner igen känslan och säkert fler med mig, varför
sticka fram hakan och göra bort sig när folk verkar klara sig
utmärkt ändå?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?