Valt inlägg:
Magnus: Klart du ska maila dina idéer! Bruno har jag aldrig hört live, men däremot Bob. Jag blev rätt såld på hans tufsiga lilla, glädjesprittande person.. och kanske är det just det som är poängen här. En röst, ett ansikte, en person bakom poesin ger den en annan tyngd än när den är trycksvärta på papper. Biff: gränsen går väl vid just sång. Bob t ex, han sjunger inte en ton, men hans prat kompas och köras och därför blir helheten "musik".
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?