Valt inlägg:
Usch ja, visst är det smärtsamt så här i efterhand. För mig var det ett år sedan och det jag känner mest vemod för är att jag är kvar medans alla andra drar iväg. Två väldigt nära vänner drar iväg i ett år nu, tågluff och au pair, det är då, som du skriver," vemod, total glädje, ENORM saknad". Bra skrivet!!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?