Valt inlägg:
Satir och distans till sitt skrivande är ett måste, humor och paradoxer är ett viktigt inslag. Iallafall så känns det för mig. Skulle man skriva för Läsaren då har man inte sagt ett ord. Tänk så här, en berättelse är som en kropp med organ utan hjärna. Känn efter ! funkar pulsen, andningen, strömmen, går benen, kan det springa ? Hjärnan är läsarens och ingen annan.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?