Valt inlägg:
Vissa ungdomars frustration över samhället idag har blivit symtomatisk. I brist på vägar att nå ut med sina åsikter blir det ytterlighter där de tycker sig nå ut med sin syn på förändring. Vad vill vi göra, komma till rätta med symtomen, eller orsaken till symtomen? Det indiviualistiska samhället kanske har gått över styr. Var har vi vår samhörighetskänsla nu för tiden? Var har dom sin?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?