Valt inlägg:
OM det är de små sakerna som gör det, eller om det är vi som gör de små sakerna stora, är den eviga frågan. Jag lever med kastrullerna nu, men utan min man. Trist, tycks det mig nu, att jag ens brydde mig om alla de där petitesserna. Det känns om om det var bättre att vara gift med trassel i relationen, ä skild från den man som jag trots allt älskar mycket djupt. Men kanske vänjer jag mig? Kommer över det? Återstår att se.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?