Valt inlägg:
Rädslan att inte våga berätta hemma var också stark. Tänk om ingen skulle tro mig, som Conny S här ovan. Eller att min reaktion skulle förringas. Jag tror att många barn behåller otäcka upplevelser för sig själva pga just detta. Vuxna tror att det ska kännas som en lättnad när de säger: "Äsch, det där var väl inte så farligt". Men vad säger man för att trösta?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?