Valt inlägg:
Jag var som du när jag var tonåring. Jag hade en blåögd, rosenskimrande syn på kärlek med kindpussar, romantiska promenader i månskenet och röda rosor i mängder. Långsamt, efter många smällar, så har jag fått upp ögonen och insett att det är ingen jävel som tackar en för att man är snäll! Det enda som gäller är att aldrig släppa på masken och att klä hjärtat med stål, att alltid var den som älskar minst i ett förhållande för att inte bli krossad när det tar slut.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?