sourze.se

Det finns fler sexbrott än våldtäkt

Bara för att ett brott inte rubriceras som just våldtäkt betyder det inte att gärningsmannen går fri eller att offret får "skylla sig själv".

Maria Hempel gör ett fel, som är vanligt i denna debatt. Hennes argumentation är sådan att hon tycks tro att det bara finns ett enda grovt sexualbrott, nämligen våldtäkt. Hon argumenterar också på ett sätt som att gärningsmannen skulle gå fri och skulden läggs på offret om rubriceringen inte är "våldtäkt". Detta är grovt felaktigt.

Lagen beskriver en lång rad sexualbrott. Här är en länk till Brottsbalken.

Länk: notisum.se

Hela kapitel 6 handlar om sexualbrott. Dessa är: Förförelse av ungdom, koppleri, sexuellt ofredande, sexuellt umgänge med avkomling, sexuellt umgänge med syskon, sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt utnyttjande, sexuellt tvång och våldtäkt. De flesta har tillägg om brottet är grovt. Dessutom kan försök, förberedelse, stämpling och medverkan till de flesta nämnda brott straffas lika hårt som om brottet genomförts av den misstänkte.

Våldtäkt är sålunda inte det enda sexualbrottet. Det är heller inte det enda "allvarliga" sexualbrottet. Sexuellt utnyttjande ger - om brottet är grovt - fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Våldtäkt icke grov sådan ger fängelse, lägst två år och högst sex år. Så antydningen om att gärningsmannen kommer undan bara för att rubriceringen inte är just "våldtäkt" är felaktig. Denne/denna kan fällas lika hårt ändå.

Och sedan begriper jag inte påståendet om att lagen i någon mening skulle säga "rätt åt dig" till offret om rubriceringen inte är "våldtäkt". På vilket sätt skulle offret drabbas av att rubriceringen blir "grovt sexuellt utnyttjande" istället för "våldtäkt"? Att hon/han inte får lika mycket tillfredställelse när gärningsmannen slängs i fängelse? Rättsväsendet skall inte se till offrets hämndbegär utan "enbart" döma gärningsmannen för det han/hon har gjort.

Det är just gärningen som rättsväsendet skall se till... och olika gärningar bedöms också olika. Det finns gradskillnader. Maria Hempel drar som exempel upp en stöld. Om gärningsmannen inte brukat våld mot offret är rubriceringen "stöld". Men om gärningsmannen använt våld för att stjäla är detta givetvis ett allvarligare brott det rubriceras då som "rån" än att stjäla utan våld. Rån är en grad värre än stöld.

Samma sak gäller påtvingat sexuellt umgänge. Även där finns gradskillnader. Lagen säger att om en person genom våld och/eller hot tvingat sig till sex så är det våldtäkt. Med våld innefattas att försätta någon i vanmakt. Om gärningsmannen INTE använt våld utan det var så att offret redan befann sig i vanmakt innebär detta att brottet är en grad mindre allvarligt. Men trots det erkänner rättsväsendet ändå brottet som ytterst allvarligt. Det är snarare så att rättsväsendet ser hårdare på detta än allmänheten. För de flesta finns bara våldtäkt. Det andra brotten räknas inte... det är bara våldtäkt som gäller. Det tycker inte rättsväsendet.

Att lagen är så detaljerat formad, som den är, ger dessutom rättsväsendet STÖRRE möjlighet att fälla en sexbrottsling så hårt som möjligt. Om alla grova sexbrottslingar skulle åtalas med rubriceringen "våldtäkt" så skulle åklagaren ha en mycket större bevisbörda... vilket innebär att fler gärningsmän skulle gå fria. Men i och med att det finns denna gradering är det lättare för åklagaren att få den misstänkte fälld.

Slutligen går givetvis all min sympati till de som utsatts för sexualbrott. Det är inte så att jag sitter och tar gärningsmännens parti här. Det jag ville påpeka är att denna fråga handlar om betydligt mer än att få kalla ett brott vid ett visst namn.


Om författaren

Författare:
Michael Karnerfors

Om artikeln

Publicerad: 13 okt 2001 15:25

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: